måndag 24 februari 2014

Mitt sista inlägg, ett farväl

Det lät väl mer dramatiskt än vad det i själva verket borde vara. Jag ska helt enkelt lägga ner skrivandet här på www.blogspot.com. För några månader sedan fick jag förfrågan att flytta min blogg till ett annat ställe och efter noga övervägande så har jag tackat ja.
   Nya adressen kommer jag inte dela med mig av här, utan förlitar mig på att ni så småningom kommer att hitta mig ändå. Dessutom är sidan under uppbyggnad ännu!
   Den här bloggen har betytt allt för mig, allt och inget emellanåt. Den innehåller minnen, de finaste i mitt liv. Den innehåller också de jobbigaste minnen i mitt liv. Därför kommer jag inte att ta bort något, utan den ska finnas så att jag kan ta nostalgitrippar emellanåt. (Dessutom är jag lite orolig över att släppa den och satsa på någonting nytt då risken finns att jag kanske kommer vantrivas. Då vore det skönt att ha något att falla tillbaka på!)

Nu ska jag dricka mitt kaffe, äta mig energiboll och sen starta tenta-pluggandet. I morgon är det dags för tenta muy grande i det svenska språket. Oh shit. Kan inte förstå att denna studieperiod snart är över, om några veckor är det dags att börja resan som journalist. Sjukt läskigt att bestämma sig.

Här kommer lite bilder från igår!




Hej då från Hannah & Hilda!
(for now)
  

onsdag 12 februari 2014

OJ

Så kände jag nu när jag kom på att jag helt och hållet missat att skriva. Jag har pluggat och haft tenta så det har inte blivit så mycket tid över. :-)

Tentan ikväll gick ok, ser väl mer fram emot de nationella egentligen. 
   Igår pluggade jag och drog en sväng på stan - blev med både miniräknare och cowboy boots. Igår kväll skrev jag dessutom klart en låt. Mycket nöjd. :) 

Alla hjärtans dag på fredag alltså. Hade jag lyckat med barnvakt så skulle jag nog dra med mig gubben ut på kvällen, meeeen. You know. Hur firar ni? Man behöver inte fira, det viktigaste är väl att överösa varandra med kärlek de resterande 364 dagar? Men ursäkter till att umgås på tumanhand med sin partner är så klart välkommet. 

God natt människor. 

torsdag 6 februari 2014

Kvällsrutiner

Jag försöker att alltid säga god natt till lillan på samma sätt, eller i alla fall liknande sätt, varje kväll. Det börjar med lite kvällsmat, sen borsta tänderna och eventuell dusch, sen är det dags för pyjamas och välja bok. Oftast blir det Alfons Åberg som får följa med till sängen och lillan kan nästan sagorna utantill, vilket brukar resultera i att vi ligger och fnissar efter varje mening... När vi läst hennes val av bok ungefär trehundrasjuttiotvå gånger så är det dags att sjunga. Vi sjunger i princip samma låtar varje kväll också, jag har försökt att blanda in lite nytt material i vår kvällsrepertoar men det går väldigt sällan obemärkt förbi... Så de låtar som sjungs om och om innan hon somnar är >trollmors vaggvisa, sov du lilla videung, lille katt, ute blåser sommarvind, blinka lilla stjärna, imse vimse spindel, i ett hus vid skogens slut och en sång till friheten<, den sistnämnda är ett nytillskott som verkar vara accepterat. Efter bokläsning och sång har hon oftast somnat, om hon inte gjort det så kör jag en klassiker och helt enkelt låtsas sova, då somnar hon också.
   Det finaste ikväll var att hon sa "mamma, älskar dig...", sen plutade hon med munnen och jag tänkte pussa henne, då sa hon "näääe, pussa kinden", så jag vände min kind till henne och mycket riktigt fick jag en puss. Gullunge.

Jag har inte varit så aktiv på bloggfronten, har inte funnits så mycket tid. Nuförtiden måste jag schemalägga mina dagar helt och hållet för att få ihop livet, studier, barn, man, familj och mig själv. Nu har jag dessutom varit iväg på en liten semester med min unge, där jag inte direkt prioriterade studierna, jag pluggade rumpan av mig - men inte på samma nivå som jag brukar. Det var ingen nöjesresa heller, jag åkte dit för att kunna deltaga på två begravningar, att få umgås med familjen i byn var ett stort plus.
   Längtan hem var förstås stor då jag inte sett min man sen han åkte till L.A dagen efter min födelsedag. Vi brukar inte vara ifrån varandra så mycket så saknaden blir ganska påtaglig när man väl är på olika håll. Men avstånd kan vara nyttigt också, jag tror att man behöver få längta efter varandra för att hålla lågan brinnande. I mitt och min mans fall är vi nog långt ifrån att slockna, på något vänster känns det fortfarande som nyförälskelse. Jag kan fortfarande känna mig så förlägen när han med sina evigt leende ögon, ser på mig, som om det var första gången vi sågs. Hur som helst, jag kom hem tidigt på tisdag morgon, tåget var i tid och väl på plattformen såg jag min man komma rusande mot mig och lillan. Som ur en scen från en romantisk film kastade vi oss i varandras armar, och jag fick den kyss jag väntat på i 16 dagar... 16 dagar, en evighet.

Nu är vi tillbaka i vardagen, den fina.

torsdag 30 januari 2014

No time

Vart tog dagen vägen? Suttit och stickat, löst csn-tjafs, badat lillan, umgåtts med lillan, umgåtts med morbror och moster, stickat ännu mer och nu sitter jag här. Dagen tog slut.

 


Om några timmar är det dags att göra sig i ordning för Adolfs begravning... Det är dags för ett sista farväl. Kommer alltid minnas Adolf som snäll och rar. Nu är han vid sin fru, Guns sida igen. 

Har inte så mycket mer att skriva om. Så säger god natt och önskar mina läsare en fortsatt fin vecka. 

tisdag 28 januari 2014

Bildbomb!

Pluggat och luftat mig idag. Kanske börjar på ett litet projekt också, skulle vilja överraska karln där hemma i södern, men det beror på hur mycket som hinns med. Ännu har jag några noveller som jag måste läsa... Kul jobb, men tidskrävande ändå.
   Funderar på allt mellan himmel och jord, framtid, transportsträckor, meningen med livet, varför mina lårmuskler är så mustiga medan resten av kroppen verkar ta aslång tid på sig, varför de bestämde sig för att ge Alfons Åberg en ny röst... Ni vet de där stora frågorna som dyker upp i huvudet då man egentligen borde sova? Tittar ner på mina ådriga händer nu när jag skriver, helvete vad ådriga dom är, känns nästan maskulint, men de där dallriga sakerna som putar ut på bröstkorgen ovanför mina ådriga händer avslöjar dock att jag nog ändå är av hon-könet.
   Känns skönt i hjärtat nu när mannen hört av sig, han är hemma och allt har gått bra. Pjuh... Känns alltid lite jobbigt när de man älskar är ute och far.

Tänkte att jag skulle bjuda på några bilder från idag...
Jag i min mormors näbbskor
Jag i min fina pälsmössa

Hilda lånar pulka av sina tremänningar

Jag på promenad

Jag, Hilda och tonvis av snö

måndag 27 januari 2014

Skönt med lite effektivitet

Bortsett från allt jäkla bråk med AF i dag så har det faktiskt varit en klockren dag... Hunnit plugga det jag skulle plugga och dessutom hunnit med ett träningspass även i ikväll. Rutiner, rutiner, rutiner...
  

Mannen är på väg hem, men honom får man inte se på ungefär en vecka då jag är kvar här uppe ett tag till. I morgon måste jag verkligen komma ut och lufta mig, annars kommer jag att gå under. ;)


Lillan var i alla fall ute och åkte spark med sin mommo i dag, kom hem med blommor till mig och lingonrussin till sig..!
 

Just give me a reason...

Right from the start
You were a thief
You stole my heart
And I your willing victim
I let you see the parts of me
That weren't all that pretty
And with every touch you fixed them

Now you've been talking in your sleep, oh, oh
Things you never say to me, oh, oh
Tell me that you've had enough
Of our love, our love

Just give me a reason
Just a little bit's enough
Just a second we're not broken just bent
And we can learn to love again
It's in the stars
It's been written in the scars on our hearts
We're not broken just bent
And we can learn to love again

I'm sorry I don't understand
Where all of this is coming from
I thought that we were fine
(Oh, we had everything)
Your head is running wild again
My dear we still have everythin'
And it's all in your mind
(Yeah, but this is happenin')

You've been havin' real bad dreams, oh, oh
You used to lie so close to me, oh, oh
There's nothing more than empty sheets
Between our love, our love
Oh, our love, our love

Just give me a reason
Just a little bit's enough
Just a second we're not broken just bent
And we can learn to love again
I never stopped
You're still written in the scars on my heart
You're not broken just bent
And we can learn to love again

Oh, tear ducts and rust
I'll fix it for us
We're collecting dust
But our love's enough
You're holding it in
You're pouring a drink
No nothing is as bad as it seems
We'll come clean

Just give me a reason
Just a little bit's enough
Just a second we're not broken just bent
And we can learn to love again
It's in the stars
It's been written in the scars on our hearts
That we're not broken just bent
And we can learn to love again

Just give me a reason
Just a little bit's enough
Just a second we're not broken just bent
And we can learn to love again
It's in the stars
It's been written in the scars on our hearts
That we're not broken just bent
And we can learn to love again

Oh, we can learn to love again
Oh, we can learn to love again
Oh, oh, that we're not broken just bent
And we can learn to love again